Inför hemmapremiären mot GIF Sundsvall ställer vi frågor till mer eller mindre kända Djurgårdare om deras känslor för vår hemmaarena – Stockholms Stadion.
Tidigare intervjuer
David Bogerius
Stadion för mig: Ulrik Pershagen
—
När gjorde du din Stadionpremiär?
– Tror det var 1999 mot Örebro. Jag var sju år gammal och satt på fonden.
Vad minns du från den?
Vad minns du från den?
– Inte mycket tyvärr förutom att vi förlorade med 0-1. Det var sjukt långt till planen men det var ändå något speciellt med denna plats, alla var där för DIF. Trots att vi gjorde en bedrövlig säsong så blev jag ändå hooked.
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
– Stadion i sig är väl densamma, lite småsaker som har förändrats men den balans, den hatkärlek som funnits under mina supporterår mellan Lidingösidan och Sofiasidan består. Samma sak i klacken, man har fått rätt bra koll på vad det är för folk och var de står. Fågelholkarna på N vänster, supermentala114creddligan på M-höger och UCS&Fabriken längst nere i mitten. Med tanke på klackens storlek i år så kanske mitt svar ser helt annorlunda ut efter säsongen vem vet…
Vilken är den bästa sektionen på Stadion förutom din egen?
– Av någon märklig anledning har jag aldrig suttit på Lidingösidan på en allsvensk match. Det har helt enkelt inte lockat mig. Under mitt hoppande mellan olika sektioner fastnade jag en del för sektion O där stämnningen kunde vara ruggig i vissa matcher runt 2006-2007. Har inte så bra koll på hur det ser ut där idag men sektion O Akbar blir mitt svar.
Vad kommer du sakna mest med Stadion när vi flyttar?
-Att det bara är minnena som kommer finnas kvar. Känslan av att gå längs Valhallavägen och svänga in på Drottning Sofias väg på en matchdag är obeskrivlig. Jag är uppväxt och har alltid bott på gångavstånd till Stadion så för mig känns det väldigt vemodigt att flytta härifrån. Sen känner jag också en sorg för kommande generations DIF-supportrar som får sin supporteruppväxt på ett supermodernt nybygge bredvid Globen. Folk kan tjata om tegel, löparbanor och träbänkar hur gärna de vill men för mig är det en del av mitt supporterliv och jag kommer sakna det något oerhört när vi flyttar.