Inför hemmapremiären mot GIF Sundsvall ställer vi frågor till mer eller mindre kända Djurgårdare om deras känslor för vår hemmaarena – Stockholms Stadion.
Tidigare intervjuer
David Bogerius
Stadion för mig: Martin Lundgren
—
När gjorde du din Stadionpremiär?
– Den riktiga premiären gjorde jag 1999 – jag och ett par kompisar från Salem, ett par lånade Sanktan-kort och fondläktaren.
Vad minns du från den?
Vad minns du från den?
– Inte alltför mycket, förutom att vi var helt sålda på stämningen. När matchen började närma sig slutet så sprang vi ner till grindarna vid M/N för att kunna smita in och stå i klacken sista minutrarna. Så höll vi på dom första matcherna det året, sen hade jag klackplåt i “rök-derbyt” mot Bajen och från och med MFF hemma så var jag klacken trogen.
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
Vad är annorlunda på Stadion nu jämfört med då?
– Allt och inget. Det kändes så mycket mindre och tightare, men ändå så mycket mer anonymt jämfört med vad det är nu. Samtidigt ligger det nog i tiden. Jag tror fortfarande att vi har vårat bästa Stadionår kvar.
Vilken är den bästa sektionen på Stadion förutom din egen?
– En blandning mellan Os passion och E/Fs syrlighet och sångvilja (med andra ord klacken). Får man svara det?
Vad kommer du sakna mest med Stadion när vi flyttar?
– Känslan av att vara där, omgivningarna, pubarna. Känslan av att komma hem. Känna varje milimeter av arenan utantill. Mest av allt kommer jag nog sakna ekot när hela hästskon sjunger samtidigt.