Det gångna decenniet har vi rest i massor som aldrig förr och i stort sett haft nummer som andra supporterföreningar bara kunnat drömma om många gånger. Många tror att det var någonting som började med framgångarna, delvis sant förstås, men till sista matchen på 90-talet (Norrköping borta) när det var så gott som klart att DIF skulle åka ur åkte många djurgårdare på sin första bortaresa.
Den musikgrupp som varit störst i DIF-kretsar genom tiderna lär utan större diskussion vara Oasis. Ända sedan britternas första spelning i Stockholm har dom dragit många Durgårdare så fort det varit konsert i vår stad och andra platser i Sverige. Det finns många berättelser om relationer mellan bandet och en del DIF-folk, vad som är sant och inte är upp till var och en att bedöma men klart är i alla fall att Djurgådsramsor sjungits på en del av konserterna.
Djurgården Bandy har tidigarelagt matchen till 13.00 bara för att man ska hinna ta sig från Spånga IP (karta) direkt till Hovet och matchen mot Linköping. Ett perfekt tillfälle att ge uttryck för gnagethat i en issport där vi och råttorna faktiskt lirar i samma serie.
Inträde är 30 kr för dig som är JK-medlem (60 kr ordinarie pris).
”Ööööh, har´u ladd eller??!” var kanske den mest frekvent ställda frågan på bortaresor, pubar och inne på muggen på O under 00-talet när Djurgårdsfamiljen fick ”vita febern”. Under bara decenniets andra hälft uppmättes varje Djurgårdare i snitt ha dragit inte mindre än 400 gubbar styck. Och då har man ändå räknat med kvinnor och barn. På den klassiska båtresan till Tallinn visade Charlie Ladd sitt ansikte i blårandiga sovhytter runt sju gånger i halvtimmen.
De stora mängderna snö som föll och täckte Stockholm igår kan knappast ha undgått någon. Överallt ser man nu barn som leker och glädjer sig i snön, och skratten studsar från husvägg till husvägg, från det som nyss var fotbollsplaner och nu är nyspolade isbanor, till kullar som blivit pulkabackar och nyplogade snövallar som får tjänstgöra som fästningar. Så har stockholmarna gjort i generationer och därför är det också naturligt att stockholmarnas lag, Djurgården, är landets mest framgångsrika sett över alla olika sporter.
De har de senaste dagarna höjts röster för det orimliga i att bygga fyra nya arenor i Stockholm. Nya nationalarenan i Solna, BPs arena vid Solvalla, Stockholmsarenan och DIFs planer på en egen arena på Östermalms IP. Senast idag går DN ut med nyheten om att det råder en bred enighet över blocken att DIF borde glömma Östermalms IP.
En av 00-talets lättsammare snackisar var när Kungen (Carl-Gustav, inte Galloway) i förtroende berättade för en reporter att han egentligen håller på Djurgår’n och inte gnaget vilket ju är brukligt för kungafamiljen. Att det är intressant säger mindre om eventuell rojalism i DIF-led och desto mer om att antalet kvalitativa kändisar som delar ens lagsympatier är ytterligare ett ypperligt sätt att mäta kuk med andra supportrar.
Vi noterar i City 14/12 att “Stockholm ökade med ett Leksand […] Redan första september i år gick vi om 2008 års befolkningsökning. Då var vi 825 100 invånare, en ökning med nästan ett Leksand (15 000 personer), jämfört med året innan. Mest ökar Södermalm […]”
Välkommen bönder och grattis bajen! Fler kärnsupportrar i superettan/div.3.
I över 30 år en frontfigur i svensk musik och i över 50 år DIF. Uppvuxen i djurgårdsfästet Rågsved såg han till att få Rolle Stoltz autograf och startade sen Sveriges första och största punkband. Om Ulf Lundell var den första rockstjärnan som beskrev Sverige inifrån, var Thåström den första som sjöng, skrek och oroade utifrån.
